I mina ögon är du som vackrast, du & jag vi hör ju tillsammans.

Du är en ängel från det blå, som suddade ut himlen mörka moln.

Men du lämnade alltihop bakom dig, även när jag sa att jag älskade dig.

Livet är inte detsamma, du var mitt hjärtats eldflamma.

Det är dig jag vill ha nära, alla minnen vi har ihop när vi var kära.

Fan jag älskar dig, men du slutade att älska mig.

Jag saknar din närhet, och all din varma kärlek.

Jag säger det en gång, att vägen framför mig är lång.

Att det skulle bli såhär, kan du inte fatta att jag var så jävla kär.

Ljudet av dina hjärtslag, ljudet av dina andetag.

Du var min enda kärlek, men det enda jag fick tillbaks var tårar och svek.

Jag trodde på en framtid, men det visar sig att kunna bli ett ensamt liv.

Lämna mig inte, inte i ute i tomma intet.

För varje dag, slutar hjärtat slå sina slag.

Jag var beredd att ge dig min själ, för jag var så otroligt kär.

Du var hela jorden, nu är jag bara en av miljoner.

Vi gick skilda vägar, förr fick du mig att sväva.

Tårarna rinner ner för kinden, du blåste bort lika fort som vinden.

Du finns i mitt inre, långt inne i mitt sinne.

Jag förstår varför du stack, men jag vill endå säga tack.

Tack för allt du gav, även om jag inte kan ta nya tag.

Till graven från min död, så kommer du alltid vara hörd.

Har bara minnen kvar, jag minns vår första dag.

Jag vill inte glömma, men jag hoppas på att allt det här är drömmar.

Jag kan klara mig själv, men känns som du är här varje kväll.