Oavsett hur mycket smärta, som någonsin kommer att sätta sig i mitt hjärta.
Ska jag kämpa för det jag tror på, fortsätta att gå.
Gå genom vatten och eld, även om jag kommer få gå igenom det själv.
Jag ska inte låta er trycka ner mig för den jag är, medans det är ni själva som sitter och skär.
Alla ord som ni sa, så tycker jag ni kan ta och packa och dra.
Jag kallade er vän, men ni förändrade er sen.
Bara för att jag alltid inte ler, och bara för att ni inte ser.
Smärtan kan bli mer och mer för varje dag, men jag kommer kämpa till mina sista andetag.
Jag var lycklig och glad, men nu sitter jag och tänker på allt jag har.
Jag tror inte jag har någonting kvar.
Jag vill kunna le utan att tårarna rinner, ner för mina kinder.
Livet har hittat slutet, så snälla ni, bara ta och håll truten.
För jag orkar inte mer, även om jag inte kollar ner.
Jag vill vara hon alla ser, utan att behöva låssas att jag ler.
Killen jag älskade som jag inte kan släppa taget om, han som nu gillar dom.
Efter en minut blir sårena mera, och ni blir allt mer flera.